Märkt: psykolog
Akut Övervägande Av Psyk-akuten
Igår när jag kom hem till Constantine, som varit borta med jobb i två veckor, så möttes jag av en skitfull arg och våldsam Constantine. Efter att han skrivit som svar till när jag frågade” om han var hemma än” att:
Du bryr dig inte om mig, mår så jävla dåligt, har gråtit efter varje samtal vi haft på telefonen, dra åt helvete, du behöver inte komma hit
Med en jätteklump av kaosande ångest och tårar färskt rinnande från kinderna halvsprang jag till bussen och hem till han…
Det gick för långt och han sa massa dumma saker och ställde så höga krav så att de nästan var skrattretande.
Men även fast ångesten var så stor, så att jag ständigt letade efter Constantines stilnoct med blicken, och ta den oöppnade spritflaskan och bara hoppas på döden, så väntade jag. Jag visste nästan att när han blir nykter igen så skulle han bli ”normal” igen och be om ursäkt. Och det gjorde han också idag… Efter att jag berättat allt. För han mindes ingenting. Jävla dumma älskade kaos-älskling..
Sen så missade jag skolan, eller ja- jag vaknade vid rätt tid. Men orkade inget efter gårrdagens kaos och ångest laddade händelser. Så sjukade mig.
Var hos min psykolog senare under dagen och där fick jag panikångest när jag var tvungen att återberätta allt som hänt under hennes semester. Jag grät så som jag inte gråtit på länge framför någon och jag bönade och bad och skrek på hjälp och mediciner eller mirakulös snabb lösning
Märkte att hon var orolig när jag gick därifrån men fortfarande ångest och tårar. Jag tänkte fan gå ut och försöka ta livet av mig efteråt, så att de skulle fatta.
Skriver av mig
Skrivet igår kväll. Hade inget internet då.
Ångest klump i magen vet inte vad som är fel. Känns som ett stort hål, en form av saknad. Eller som om jag sörjer något.. Nej som om jag har missat något enormt viktigt. Men det har jag ju inte.
Jag förstår inte de här känslorna. Jag hatar dem. För när jag inte ens kan beskriva dem till min psykolog som exempel, så kan jag ju inte få hjälp med dem.
Om du kanske har missat det så håller jag i alla fall på med en utredning nu kring borderline. Och det känns så fel ibland när hon ställer frågor och jag svarar… Fast inte rätt. Jag vet vad det är jag ska berätta. Men det kommer liksom aldrig ut rätt.
Och det är enormt frustrerande eftersom att psykologen då kanske inte får in rätt information vilket då kan leda till fel behandling och dylikt. Jag försöker verkligen förklara allt så öppet och naket som möjligt.
Jag hoppas att jag berättar allt fullt ut också. För ibland vet jag inte ens om jag har det eller ej. Det är som att jag nästan inte är i min egna kropp, i den meningen, att jag inte vet verken om det jag säger är ”rätt” om mig själv, eller inte.
Folk hade nog inte velat få en, då onaturlig människa, som kan berätta precis hur man är och vad man har för problematik, om det var möjligt.
Men satan vad jag hade behövt det. Eller i alla fall att jag kunde kliva ur min kropp och se mig från en annan människas perspektiv naket, rått och helt öppet.
Fan. Att inte kunna ha kontakt med mig själv på detta sättet frustrerar mig så innerligt. Biter ihop käkarna. Sväljer hårt & krampigt .. fast jag inte har något att svälja.
Usch.
Har börjat med seruquel depot nu. Vet inte än om jag märker någon skillnad, behöver mer tid tror jag.
Ångest dag
Har ingen ork alls idag. Vaknade vid 16:00 och hade blodsockerfall och ångest och nu matångest och känner mig uppsvullen av maten jag nyligen åt.
Har intervall-gråtit hela dagen också med självmordstankar som kryllar i mitt huvud som en geting svärm.
Börjar bli trött på det. Trött på mitt liv, trött på mitt utseende och trött på mitt förhållande med en surpuppa. Tänker faktiskt ofta på att göra slut på senaste. Men är alldeles för svag för det. Dels för separations-problem och dels för att jag kanske kommer att ångra mig och visst vilja vara tillsammans med honom.
Så isf får det bli en paus. Vet inte vad jag gör. Gör antagligen inget. Blir säkert bättre.
Och faaan vad jag vill påbörja med DBT! Orkar inte vänta & vänta & vänta längre. Vill ha hjälp! Och det kommer ta tid. För har bara hittills haft ett psykologsammtal och det måste göras en utredning med borderline innan jag kan bli berättigad DBT.
Och vet redan att jag har borderline. Alla vet det, jag vet det. Det behöver bara typ bli överstökat först. Skit.
Constantine är btw och super och jag ensam i hans lägenhet. Det är så outhärdligt ensamt. Och min kropp är svag. Annars hade jag åkt hem för längesedan… Om ja hade haft pengar för det också då..
Här är en halv-kass bild på min kropp. Och jag är inte nöjd alls. Jag veeet att jag inte är tjock, men kommer aldrig att få den kroppen som alla ”snygga” har. Ideal, och den där tjejen som alla killar(eller tjejer för den delen) skulle drömma om. Ska bli smalare. Punkt.
Gillar också att via foto-linsen så syns inte alla mina ärr på ben och armar. Bara de röda och inte alla de heller. Också pga den dåliga kvalitén också förmodar jag.
Kortfattad uppdatering
Krampar och gråter när jag ska klä på mig och fixa mig. Constantines polare fyller år idag och det är ju.. Valborg.. Så ja vi får se hur allt blir. Kan bli fucked eller superbra.
Det skrev jag på början av Valborgdagen. Det blev faktiskt helt ok. Åkte till ett Rave sedan. Blev lite ballong med skit i som de sålde för 20spen stycket.. Sånt skit bara, inte speciellt kul. Tog också något lagligt skit. Mdma liknande blablabla. Engångstéelse. Det är lugnt.
Men ja.. Kom tillbaka oskadd. Bara lite skrapsår från när en flummtomte hoppa upp på min rygg och jag trillade.. Är liten. Poff.
Men jaja.. Kom hem vid niotiden på morgonen den första maj och sov hela dagen.
Och nästa dag ett nationellt prov på engelskan kl 08:00 på morgonen. Skitbra tajming. Sitter jag där vid bänken och skakar och avtänder och försöker få ihop en liten uppsats. Vettefan hur det gick..
Gick sedan hem till mor efter skolan. Då har hon stoppat i sig alla sina stilnoct och var helt förstörd. Jag fick leka psykolog så gått det gick och sluta när jag fick panik för orkade snart inte hålla inne tårarna längre.
Så panik-åkte till Constantine som var hos sin syster och hennes barn. Kändes väldigt awkward och konstigt men såg en ok film.
Underground Secrets 