Märkt: saknad
När jag är som skörast
Tar en öl med Stina, min närmsta vän.. kanske inte besvarad från hennes sida.. min ända vän. Vi går ut på krogen. Ska ”ta nån öl”
.. Stina, hon som påstår sig vara den ”introverta”, som säger att jag är, nej att -JAG ÄR- ”extrovert”. fast igentligen medans hon är på den där ”robin”- så sitter jag till slut och speglar en skugga. Jag ser på. Orkar inte gå in i ders samtal , sitter hellre på sidan om, vill egentligen gå hem.
Nej jusdet, jag -ÄR- ”extrovert”. Då vill jag ju inte gå hem. Om man talar om ”labels” så hatar jag dessa begreppen. En 19-årig tjej kan inte veta detta om sig själv såpass ”självsäkert” så att de låser in sig som om det handlar om auttism, Samtidigt som hon bygger upp en uppfattning om att ”ingen förstår henne” och att hon -är- ”introvert”. Hon vet så säkert och helt plötsloigt så passar hon in och ”delar” en bild på att hon sitter i en bubbla och djur-liknande ”extroverta” människor försöker ta sig in i bubblan som Orcher i en Sagan om ringen film. Och sammtigigt så vet hon lika mycket att JAG är extrovert… Hon tar ju det på sånt allvar, så hon kan sätta de där kategorierna t.om. på andra oavsett vad de själva säger att dem är… PÅ SAMMA SÄTT SOM HON SÄGER ATT HON ÄR.
Jag är skör när vi stöter på ett gäng från krogrundan, ”de har öppet till 03:00” – jag vet vilket ställe de pratar om. Kämpar samtidigt med att hålla balansen då Stina är väldigt full-också fysiskt (som brukar vara rättså ovanligt för henne) . Jag är redan skör då jag under kvällen haft ”äckel/spy-ångest” och spytt under krogkvällen ..DÅ JAG VAR TVUNGEN TILL ATT KÖPA NATCHOS HELT PLÖTSLIGT också?!
Jag är skör när Stina på det klassiska fullasättet säger till närmsta tjej i det ”nya gänget” att ”vad snygg du är”. Jag är skör när den tjejen ”tror”- ja -””-. ”Hon sa att jag var fuuuu-u-u-uuul”- Tjejen börjar gråta, sätta sig på vägkanten” jag ska dö här”. Jag är extra skör NÄR JAG VET ATT HON HÖRDE RÄTT, men ändå ska vara en dramaqueen. JAG ÄR SKÖR- När jag vet att den ända anledningen till att jag fattar att hon bara vill ha attention och ”reagerar”extra ”psykotiskt” för att hon var berusad. När jag vet att den ända anledningen till att jag vet det, är för att jag har handlat så själv.. och det är det skamligaste som finns, även i psyk-världen
Vill skada mig – vill blöda – Vill bli inlåst – vill vara ett djur – vill bli gillad, vill vara saknad – vill vara speciel – vart jag än är – det får kräva det de kostar- bara jag når fram
Skriver av mig
Skrivet igår kväll. Hade inget internet då.
Ångest klump i magen vet inte vad som är fel. Känns som ett stort hål, en form av saknad. Eller som om jag sörjer något.. Nej som om jag har missat något enormt viktigt. Men det har jag ju inte.
Jag förstår inte de här känslorna. Jag hatar dem. För när jag inte ens kan beskriva dem till min psykolog som exempel, så kan jag ju inte få hjälp med dem.
Om du kanske har missat det så håller jag i alla fall på med en utredning nu kring borderline. Och det känns så fel ibland när hon ställer frågor och jag svarar… Fast inte rätt. Jag vet vad det är jag ska berätta. Men det kommer liksom aldrig ut rätt.
Och det är enormt frustrerande eftersom att psykologen då kanske inte får in rätt information vilket då kan leda till fel behandling och dylikt. Jag försöker verkligen förklara allt så öppet och naket som möjligt.
Jag hoppas att jag berättar allt fullt ut också. För ibland vet jag inte ens om jag har det eller ej. Det är som att jag nästan inte är i min egna kropp, i den meningen, att jag inte vet verken om det jag säger är ”rätt” om mig själv, eller inte.
Folk hade nog inte velat få en, då onaturlig människa, som kan berätta precis hur man är och vad man har för problematik, om det var möjligt.
Men satan vad jag hade behövt det. Eller i alla fall att jag kunde kliva ur min kropp och se mig från en annan människas perspektiv naket, rått och helt öppet.
Fan. Att inte kunna ha kontakt med mig själv på detta sättet frustrerar mig så innerligt. Biter ihop käkarna. Sväljer hårt & krampigt .. fast jag inte har något att svälja.
Usch.
Har börjat med seruquel depot nu. Vet inte än om jag märker någon skillnad, behöver mer tid tror jag.
Badat med ärr
Jag har badat idag i havet, varmt var det faktiskt. Och ansåg att såren var tillräckligt läkta. Kändes nojjigt men var såklart lättare än vad jag trodde.
Har också druckit..såklart..Fan vad jag dricker ofta- inte mycket, men ofta. För blir aldrig ”full” längre.
Vet inte vad jag känner Constantine kommer imorgon första gången på två v. Har saknat ihjäl mig, löjligt nog nästan bokstavligen också. Men det gick över efter en vecka konstigt nog. Eller tja ”gick över och gick över” Mer att jag kan leva vardagligt OK.
Nu är jag trött. Sov gott.
Underground Secrets 