Märkt: ipad

Impulsivt gym & jävligt sår

Är helt utmattad just nu.

Var ute igår i parken och ”stavade” lite med min egengjorda tränings-eldstav med en bekant som sysslar med sådant mycket. Det var rätt trevligt. Hade två öl och vi satte oss vid några han kände. Det kom fler folk dit och tillslut var vi ett rätt så stort gäng med gitarrer, flöjtar, trummor och marackas och allt va de var. Var riktigt trevligt.

Men så har vi ju mig i det hela. Jag är så naiv. Så även fast jag druckit upp mina öl, och min kompis skulle gå hem. Så stannade jag kvar där som en forever alone bland dessa okända människor. Men trevliga var dem alltså! , inte det alls! Gick med hem till de också och jag fick i mig mer öl och vi spelade ord-spel och hade det trevligt. Typ hela natten.

Kom hem kanske vid fem-sex tiden och bäddade för ångest i princip. För jag visste att den skulle komma. Tog min lilla 5mg zopiklon, som jag tillslut fick utskrivet ett litet recept av min läkare. Kände att den antagligen inte skulle hjälpa, men varför inte, tar en till om det inte hjälper. Ville heller inte ta mina seroquel när klockan ändå var så pass tidigt på morgonen.

Men då. Helt plötsligt fick jag ett ryck och kom på att jag måste ju utnyttja gym-kortet. Efter att ha velat pga men uppenbara trötthet så kollade jag på min mage och bestämde mig. Jag tar TVÅ stycken concerta och bara drar till gymmen nu på en gång!

Och det gjorde jag. Glömde dock bort zopiklonen men den påverkade mig faktiskt inte alls. Kände mig nog bara lite mer välmående för stunden. – Och vad jag gymmade! Körde på som in i helvete! Glömde nästan dricka vatten också, men som tur var kom jag på det sedan. Och gymmet var i princip helt tomt. Så det var skitskönt! Sedan när jag kom hem ville jag nästan skriva upp mig på ett pass senare. Men gjorde det som tur var inte.

Kom på att jag inte hade ätit något på ett rättså bra tag innan jag tränade, vilket inte är så bra, så jag kastade i mig knäckebröd med massor med skinka och hinkade i mig vatten och mjölk för så mycket proteiner som möjligt för att inte bryta ner mina muskler istället för att bygga upp dem.

Och nu för ca två timmar sedan kom allt. Är helt körd, glömde stretcha. Känner mig som en idiot och kan inte sova. Även fast jag verkligen behöver och vill.

Och min handled+arm ser fördjävlig ut. Det har blivit som ett stort utsträckande blåmärke, pga att jag kom åt någon artär av något slag sist. Och såret i sig, som bara är typ en cm i längd, är helt uppsvullet.

Bild 2013-07-23 kl. 09.05

Man ser kanske de inte så bra här på bilden, det är väl normalt att det blir så? Så det är väl ingen fara tro?

(Förlåt var äckelbilden men undrar ändå om det är någon där som vet)

Vet inte om jag borde kolla upp det. Orkar ingenting just nu. Har så mycket ångest för så mycket.  

Den stulna Ipaden, sömnlösheten, att Constantine jobbar igen och är iväg i två veckor- så ingen tröst där, och så är jag helt pank på det också, och alla ska på festival och är glada.

Jag sitter här ensam och ja, faktiskt – helt jävla värdelös just nu. Usch

Svart

Jag fick en mental breakdown natten mot idag.

Märkte att min Ipad var stulen från min väska när jag hade kommit hem och fick panik. Först tänkte jag ta bussen till Constantine, men det som sas på internet stämde inte med bussen.

Den skulle gå om mer än en timme istället. Då fick jag panik och skulle leta reda på de som snott min Ipad fick jag för mig, tog mitt rakblad i handen för säkerhetskull . Var inte särskilt full heller.

Men istället när jag kom tillbaka i parken jag var innan, så använde jag rakbladet på mig själv. Jag bara gav upp allt, livet. Bara för den Ipads-förlusten så var allt förstört i mitt huvud.

Jag satte mig ner på gräset, det hade ljusnat och den tidiga morgonsolen hade kommit fram. 

Jag tryckte rakbladet hårt mot handleden och höll den så ett tag och velade mellan två tankar.

Jag orkar inte mer, jag ska dö idag – Nej! Du har hållt dig så länge, du har lovat dig själv.

Men den negativa vann. Det gör den lättast. Och jag drog. Och direkt kom det utpulsande rosa-aktiga droppar mot gräsmattan.

Jag känner den där lättnaden, igen.

Jag lägger mig ner och halvsomnar i solen. Några alkisar kommer förbi och frågar om jag ”vill ha en sup?”

Jag svarar inte, de ser blodet, de ser att jag har kommit åt något. De börjar pratat med varandra

Gumman har ju träffat mitt i prick. Jag har också skadat mig i mitt liv. Min dotter med, min dotter är i din ålder, gumman

Han visade sina självskador, som riktigt var där på hela hans armar. Kändes rättså obehagligt. Jag ville verkligen inte ha en sup nu, när jag ser hur det gått för dem. De börjar prata om att ringa ambulans och psyk och går och ropar efter någon skräp-plockar arbetare, som börjar springa åt något håll. Jag börjar få panik och staplar mig iväg.

Under hela denna tiden så har min mor tydligen varit i luren på min mobil. Jag hade ringt innan och frågat om skjuts, och nu hade jag råkat svara då istället för att klicka.

Så hon hade hört allt och var orolig som en galning. Vilket jag förstår. Men som tur var så var hennes psyke OK vid tllfället, så hon kunde sansat lägga om såret som inte ville sluta blöda, hur mycket vi än la om det. Hon tejpade också men det bara pulserade ut. Tillslut efter ca tre timmar av blödning slutade det efter riktigt hårt tejpade kompresser.

Då skjutsade hon mig till Contantine. Skönt att slippa psyk eller sjukhus. Min mor kan vara snäll trots hur mycket stress hon gett mig i min tonår med hennes psykiska problem. Hon är väldigt bra ibland.

Bild