Den rubriken, det ordet har fastnat. Jag är en INFJ utan vän, jag är en tjej på snart 20 år och jag har ingen att kunna kalla min vän. Kommer aldrig att få. Tror inte jag orkar skriva mer om det nu för inget kommer att komma till klartext.

Men hej, ja jag är tillbaka igen. Tyvärr för att allt börjar bli skit igen. Råka bli lite positivt på mitt urinprov för att jag självmedicinerade lite tjack när jag var i berlin eftersom min concerta tog slut där, ja dumt beslut. Men var i behöv, för vet vilka hemska följder som kan komma om jag är utan min medicin på ett bra tag.. det som har hänt nu. För får ju inte min concerta nu, läkaren vill ha tre rena prover först. Men de där tre rena proverna TAR JU EN EVIGHET.. så jag har redan börjat skada igen. Smått med gott..om det. Kaoset. jag har det ekar mot mig, snart är jag inne i hålet igen, snart.

Och snart är jag i skolan igen också, nu när det gäller… utan medicin.. jag längtar </3

Är jag egoistisk och feg om jag inte klarar av att acceptera ensamheten? För det är nog den som kommer att ta kol på mig. Utan en vän…