Panik Stopp!
Stopp, det tog nyss stopp. Allting omkring mig. Jag har inte ens insett vad som hänt helt och hållet än, men ändå så väller självmordtankarna som en ända utväg. Usch.. jag bara önskade jag inte var så mänsklig och bara våga TA MITT LIV. Jag hatar att vilja dö så mycket men när jag inser att jag ändå inte kommer att resa mig upp för att hoppa ut genom fönstret nästa gång så blir bara ångesten ännu värre. JAG ÄR ÄNNU MER FAST…
Ja nu handlar det om Constantine. Nu gjorde han verkligen slut. Trodde inte på det. Jag är så jävla korkad. Och jag som borderline äckel klarar ju inte av detta. Vet inte ens om jag älska honom i närheten av vad jag gjorde när vi träffades, och TROTS att jag innerst inne ändå kom på mig själv att tänka på andra killar/tjejer… alltså inte någon specifik jag känner/är bekant med, men bara typ..”något annat”. TROTS ALLT SÅNT SÅ BLIR JAG ÄNDÅ SÅHÄR KLYVD OCH FYLLD MED PANIK med ohanterligt obegripligt mående.
Men jag visste, då alla gångerna jag raskt gått mot bussen påväg till honom, att jag aldrig skulle kunna klara av den separationen med ett sådant långt förhållande som jag och Constantine ha..de. Vad händer nu? Vet du, jag luktar psyk. Jag menar allvar, jag känner verkligen lukten och ser framför mig sjuksköterskor och läkare springa omkring mig, där tiden går stilla och de snabbspolas, ja, som i en film.
Har absolut ingen aning om hur det här kommer att sluta, hur allt kommer att sluta, livet eller inte. Men har aldrig varit i ett sånt här långt förhållande innan, och varje gång det tagit slut är jag alltid nära döden. Jag behöver bara våga .. ha lite mod till att , denna gången- på riktigt -dö.
EDIT:
Denna låten passar så sjukt bra in i mitt liv just nu. Och denna låten har jag hört innan men aldrig tänk på (speciellt inte texten) hade den på huvudet men när jag då såg musikvideon med texten så fastnade den enormt och nu lyssnar jag bara om och om igen på den. Hmm. Brukar inte gilla ”såna här” låtar.. men.. jo nu så.. Brukar aldrig bry mig om texter så mycket i en låt heller, fast iof hade inte melodin varit bra så hade jag inte lyssnat på den ändå
Underground Secrets 
Men hjärtat. Jag förstår precis vad du skriver om dina känslor för constantine. Kluvenheten med borderlinen blir så läskig, när man inte vet vad man känner vet man inte var man ska ta vägen. Allt blir förvridet och fruktansvärt. Försök hålla ihop, jag tror på dig! Jag finns här med!
Kram!
Hur är det med dig gumman? 😦
det är twistat..
Hej, jag har bytt blogg, följ mig på bloglovin’ där istället – jag följer dig
kram
okej!
försök att kämpa 😦
Hur gjorde du med de djupaste såren när de var färska? Antar att du inte sydde dem eftersom (att dömma av dina bilder) du oftast är hemma när du gör det (tänker på bilderna när du legat i sängen med en handduk under). Men såg ett väldigt stort ärr på ena armen (tror jag) på nån bild. Hur fick du det att läka bra när det var så djupt utan stygn (om det nu var utan stygn vill säga)?
Nej blev ej med stygn på det ärret tyvärr. Och jag gjorde väl inget speciellt med det. Hade det alltid omlagt under läkningstiden och Tvätta såret och bytte förband /kompress varje dusch. Men det kan ändå vara för lite för andra pga att vi har ju alla olika läknings -kött och dylikt! Så detta behöver ju inte funka bäst för alla !
Hej, jag hittade din blogg för två veckor sen och läste hela din blogg just den kvällen. Jag är själv bipolär och har borderline. Jag känner igen mig så mycket i det du berättar, Jag fastnade för ditt sätt att skriva och uttrycka dina känslor. Jag ville egentligen bara säga att jag blev så glad när jag såg att du hade skrivit en kommentar den 23 februari, efter ditt senaste inlägg så jag vet att du lever. /My
Vad kul att du känner igen dig! Alltid intressant att hitta något som man känner igen sig i! Och ja! Jag lever allt. Fint av dig att du bryr dig så. Det gör mig faktiskt gott på riktigt när jag läser detta! kram!!